Tänk dig en vardag där ingen lägger någon som helst vikt vid var du är född, vilka språk du talar, varifrån dina föräldrar kommer eller vilken religion du tillhör. Det är totalt ointressant. Låt oss leka ännu mer med den kittlande tanken. Föreställ dig att du har lyxen att bara vara den du är. Att du är helt fri från att bli kategoriserad. Du behöver inte ta ställning till andras föreställningar om dig och bäst av allt, du kan stänga av rasseradarn för gott.
Vem skulle du vara då?
Jag brukar ställa den frågan till nya och gamla vänner av ren nyfikenhet. Nästan alla blir helt ställda i början och ber att få lite betänketid. Helt förståeligt med tanke på att den ifrågasätter allt det vi är så vana vid. För en del river frågan upp gamla sår och det börjar koka inombords.
Min kamp för min rätt att leva i Sverige började samma dag som jag föddes. Jag valde aldrig att driva den kampen, den valde mig. Den har skapat den jag är idag. Visst hade jag kunnat strunta i att engagera mig i dessa frågeställningar men jag hade aldrig lyckats fly från omgivningens antaganden om mig. Förr eller senare hade kampen hittat mig och jag hade behövt att ta ställning till varför och hur jag blir kategoriserad.
Jag har ingen aning om vem jag hade varit om jag hade haft privilegiet att få vara bara mig själv. Jag hade högst troligt haft helt andra förutsättningar och gjort andra vägval i livet.
/Ayşe