Att arbetsgivare kan ställa orimliga krav på sina kandidater är ingen nyhet. Typ, du ska helst ha dubbelexamen, tala flera språk flytande (när man inte ens använder engelska internt inom företaget/organisationen), du ska vara högst 27 år och ha minst 7 års arbetslivserfarenhet (självklart inom det yrke du söker). Men det finns flera sätt att bränna broar och avslöja att employer branding bara är ett buzzword som man använder när det passar. Några av mina favoriter är;
1. Man annonserar ut ett jobb som redan är eller kommer att bli tillsatt internt. Spel för gallerierna, som det heter så fint.
2. Man har ingen aning om vad man egentligen söker för person och vad den nya kollegan ska göra på arbetsplatsen. Ändå kallar man in en massa lysande kandidater, tar deras tid och - bäst av allt - säger att man ska återkomma men inte gör det.
3. Man lägger för stor vikt vid olika tester av olika slag och pratar om personlighetstyper i alla möjliga färgskalor. I värsta fall ger man inte ens feedback på testresultaten.
Listan kan bli hur lång som helst.
Det är arbetsgivarnas marknad och de kan välja och vraka bland kandidater. Det betyder dessvärre att du som kandidat då också får uppleva arbetsgivarnas värsta sidor. En helt annan bild än den arbetsgivarna försöker förmedla genom påkostade kampanjer och filmer där personalen berättar hur härligt det är att jobba just där.
/Ayşe